Kärlekstrassel och Bratwurstmannen
Det är så lyxigt att ha ett helt gäng med skrivare som skriver specialskrivna texter till en att framföra varje dag. I morse började vi hela dagen med att alla fick varsin dikt som man kunde framföra som man själv ville med eller utan musik. Jag fick en dikt om ett par som bråkat och nu stod inför att ta ett allvarligt snack som de inte visste skulle bli jobbigt. Jag lät Elsa och Maria spela paret medan jag själv var en mer abstrakt karaktär som berättade om hur karaktärerna kände sig och som i slutet även förde ihop de två för deras samtal som de båda försökt sträva ifrån.

Direkt efter detta fick vi en ny uppgift. Skrivarna hade skrivit nya texter där temat var att det skulle vara två karaktärer på scen och sedan skulle det komma in en tredje karaktär som ändrar situationen.
Mer specifikt tema lottades. Vår grupps skrivare fick "korvspad" som tema och började med att en patient (Maria) var på besök hos psykologen (Malin). Patienten berättade om sin allra värsta skräck vilket var en hemsk man som hemsökte henne om nätterna; Bratwurstmannen! Han bor i en kastrull, är röd som en dansk varmkorv i ansiktet, har bilringar runt magen som liknar falukorvar och stryper folk med sin prinskorvssnara. Inte alltför likt mig eller min kroppsform, men jag löste det med en stor skjorta där jag proppade in kuddar och kläder som gjorde mig jättestor, kavaj över det, korthårig peruk, teaterblod i ansiktet, stora skor, lösmustasch, hemmagjorda prinskorvar runt halsen, hatt och ett grovt underbett.

Först visades Bratwurstmannen i Marias karaktärs fantasi och återkom senare när psykologen skulle bevisa att han inte fanns genom att kalla på honom. Psykologen ser inte att Bratwurstmannen faktiskt står bakom henne, medan patienten flyr i panik. Medan hon skriver ner patientens alla problem i sin journal tar Bratwurstmannen fram sin hängsnara och stryper sedan psykologen visslandes på "Jag vill ha blommig falukorv till lunch". Jag åkte på den rollen då jag var bäst i gruppen på att vissla.
Se hela bilden


Efteråt ville Svante ha ett möte med alla skådespelare då han egentligen bara skulle gett kritik på vad man måste förbättra till var och en av oss, men till mig hade han ingenting annat att säga än att ge beröm. Kändes faktiskt riktigt skönt. Jag tyckte mycket om min roll och såg ingenting efteråt som jag önskat att jag hade ändrat på. Tror att jag behövde det för att nu gå vidare och våga ta ut svängarna ännu mer.


Längtar tills i morgon!

1 kommentar:

  1. Välkommen in till "En Hårdrockares Vardag" där dagliga musiktips och så klart mycket mer inom metal scenen finns.

    Rock on!

    SvaraRadera